Första veckan

Dag 2 med valp:
På måndagen åkte vi ner till veterinären för besiktning, vaccinering och chippmärkning.
Åkte ner till en djurbutik där dom har drop in och min vette ett rum där han har sin praktik..
Det var väntetid så lilla Nova passade på att kolla läget, hälsa på andra valpar i kön osv.
Sen la hon sig och sov.
Väl inne hos vetten så fick hon sitt stick i nacken, pip och gråt en stund men det gick snabbt över.
Han hade 2 praktikanter med sig som kollade henne i öronen, kände på henne och gosade med henne.
Hon bara satt där på bordet och fann sig i det.
När dom var klara så sniffade hon i luften och kollade läget i rummet, hur cool som helst.
Sen kom andra sticket, chippet som skulle in.
Ännu mer gråt, det gjorde ont!
Men när det var klart så satt hon bara där och kikade en liten stund, la sig ner och kikade på praktikanterna och stensomnade på bordet!
Vetten sa att där har du en hund med mycket grundtrygghet i sig, sen kom piken...
-Du kan inte hålla dig ifrån vita hundar, eller hur?
-Men Mimmi var ju gul det sista, svarar jag.
-Men spets i henne också, sa han och plirade med ögonen.
Sen frågade han om jag hade nån vit katt kvar.
-Jojomen, Otto är kvar, svarade jag.
Och när han är borta sen då?
Då blir det en vit igen, svarade jag.
-Men så skaffar du en gubbe med nästan svart hår, ska inte han vara vit också?
Och ett jätteflin i hela ansiktet på honom.
Han är störtskön min vette, haft honom i över 20 år nu.
Han önskade mig lycka till med valpen och sa att bli nu inte hönsmamma bara, jag har bara telefontid 2 dagar/vecka och ett nytt flin.
Kommer sörja den dagen han väljer att lägga av som veterinär.
Det enda han anmärkte på var att hon är lite tunn och svullen över magen, troligen mask, men hon var sista valpen som blev såld och det kan ju vara så att dom andra var mer framåt vid mat osv.
Men hon åt som en häst så jag trodde hon snabbt skulle gå upp i vikt.
9 kilo vägde hon då.

Dag 3:
Hon började pipa sekunderna före hon sprang till handdukarna som låg på golven med tidningar under och satte sig.
Hon var van att sätta sig på trasmattor så jag bytte snabbt till gamla handdukar som jag hade i källaren.
"Bra att ha"-saker
Och hon fick en kompis, lilla yorkien Maja och en lurvig liten blandis som heter Algott.
Och så kom Inka, en Alaskan jag känt sen hon var valp, men hon var stor och läskig till en början, men när jag gosade med Inka så vågade hon nosa på henne där hon satt mellan mina ben.

Men jisses vad tuff hon var på avstånd, då skällde hon ut dom andra efter noter.

Men kom dom nära...
Illgråt och så sprang hon undan.
Men jag stog på mig och lockade på henne fast jag ställde mig en bit ifrån dom stora "bestarna" och då kommer hon efter en liten stund.
Sen vågade hon sig fram bara "mamma" var nära, det lilla grynet.
Idag på en av promenaderna kissade hon 3 gånger ute!
Och jisses vad beröm hon fick.
Sen när Jetlag var ute med henne bajade hon ute också!
Och sen när jag skulle göra i ordning hennes mat kom hon farande i hallen och jag följde efter och kollade vad hon hade för sig nu.
Jaga katt var min första tanke...
Men hon satte sig innanför dörren och bara tittade på mig och när jag frågade om hon ville ha mat sprang hon in i köket och satte sig på handduken jag har liggande (bytte ut mattan) och kissade.
Hon visade så tydligt vad hon ville och jag var sååå stolt!
Sen tittade hon på mig, fick sin mat och sen ut.
Och hon vet redan vad ordet mat betyder, då tindrar det i ögonen på henne.
Och sitt gosedjur älskar hon, den tar hon med sig nästan överallt och lägger sig med.

En jättesöt kanin med lååånga ben som är superskoj att ta tag i och skaka som jag köpte åt henne igår tillsammans med tuggben i hennes storlek.

Och attityd visade hon tidigt att hon hade minsann, det lilla grynet.
Rör INTE min kanin!

Och jag fick lära mig nåt nytt denna dag om mig själv...

Jag får kämpa med min hönsmammighet verkligen, får stå emot mig själv när det gäller att mjäka med henne, låta henne få sin vilja fram när hon "gråter" för att det är läskigt och drar, krumbuktar och skriker i kopplet.
Jag som INTE trodde jag kunde bli hönsmamma ens...

Och sen visade hon en sak till på kvällen
Hon tvättar nosen på mattan efter att hon ätit, den lilla pimpinetta damen sen putter hon över handduken med nosen där hon har kissat så "mamma" inte ser

Dag 4:
Fick en kommentar av en kompis som är instruktör i Stockholmsområdet när hon såg ett foto av henne:
Det jag känner när jag ser blicken är mer livserfarenhet än en valp vanligtvis har, lite sorg, men mycket förväntad eller önskad kärlek. Snälla matte, säg att jag duger, visst älskar du mig som jag är?? Jag gör ju allt för att vara dig till lags....

Och jag visste ju att uppfödaren inte lekt eller nåt sånt med valparna, det sa hon det sista hon sa till oss innan hon stängde dörren.
Men här fick hon så mycket gos hon ville nästan, och bara en massa komplimanger om hur söt hon är, hur underbar hon är osv.
Och då blir hon så glad, slickar oss i ansikte och viftar på svansen så man tror den ska gå av och hela hennes ansikte lyser som en supernova;)
Hon var SÅÅ duktig, gick på sina tidningar med handdukar på, började säga ifrån när det är dags, kom jättebra på inkallning och följer mig som en skugga även inne.
Tuggar inte på nåt utom sina saker och lös som en sol när vi pratade med henne.
På kvällen började hennes magproblem efter att ha varit skaplig under dagen...

Dag 5:
Fullt i avföring modell klet i hela köket på morgonen, hon har verkligen varit dålig i magen.
Kokte ris och vit fisk efter konstens alla regler, köpte morotspuré och gav henne lite och ofta och en liten klick a-fil på.

Men hon verkade inte lida av sin dåliga mage, vart full fart i nästan 4 timmar på raken...

Vart ute, jagat katter och ute igen.
En liten kvälls/nattdam verkar det vara...
Tempen tog jag under mycket fajt, skrik och gråt, men den låg på 38.7 så den var normal.
Och jag satt så fort jag hann och letade på Google, hittade massor med tips, b la en som hade fått sluta ge fil för hunden blev sämre.
Då sprakade det till bak i skallen på mig, uppfödaren sa ju faktiskt att hon blir dålig i magen om hon får för mycket mjölk.
Och lilla Nova stackarn, hon gick fram till matskålen, tittade på mig med bedjande ögon:
-Jag är hungrig matte.
Snacka om att jag fick stålsätta mig!
Och hon kom med matskålen i sin lilla mun för att riktigt demonstrera att den var tom...
Hon fick Canikur och hon har ju konstaterats bandmask så jag fick rusa till apoteket och köpa Drontal comp också, hade ju avmaskat med Banminth som inte tar den
Och låglaktos majsvälling inköptes, då jag misstänker att det är laktosen i filen hon inte tål.
Och på kvällen fick jag ge henne lite av dietmaten och lite välling om hon blev för tiggig.
Sent på kvällen var magen redan bättre.
Och jisses vad piggelin hon var, for runt som en virvelvind här inne och ute, bråttom bråttom.
Lekte för fullt med katterna så fort hon fick en chans.

Hon gillade inte regnet, det visade hon tydligt...
Satte sig under taket till trappen bredvid och jag fick locka en bra stund innan hon kom.
Tittade på mig som om:
-Och du tror jag går ut frivilligt när det regnar? Är du skogstokig, matte?

Dag 6:
Inatt hade hon lagt en hög, men det var bättre än igår.
Så jag började pusta ut.
Och det blir bättre och bättre hela tiden.
Kunde t om plocka upp när jag var ute med henne.
Och hon är såå duktig på att komma när jag ropar.

Men är det en hund eller fjällräv jag har?

Tänkte att hon skulle få fasta över natten för magens skull, men se det ville inte Nova.
Jetlag som är nattmänniska efter att ha jobbat natt i 25 år var vaken.
Då kommer lilla Nova tassandes med sin matskål och ställer den på golvet under mig och tittar bedjande på mig.
-Matte vakna, jag är hungrig
Så Jetlag gjorde i ordning välling till henne sen var hon nöjd.
Likadant gör hon med vattenskålarna (har 2 stycken i olika rum) om nån av dom är tom.
Spelar ingen roll om det finns vatten i en av dom, ingen får vara tom för det lilla livet

Och det går bättre och bättre att gå ut när det är mörkt, men lite gnyande är det men hon kommer fint när man lockar på henne.
Men hon var fortfarande lite reserverad mot mötande folk, dom är lite läskiga även om dom inte pratar med henne.
och så kom hon på att hon kan krypa under sängen för där får matte inte tag på henne om hon inte vill följa med ut
Men borsta är ingen hit alls, det är nåt hon bara hatar!
Och hon sa ifrån för första gången att hon ville ut och gör ifrån sig, denna gången sprang hon till dörren och pep tills jag kom
Jag var så stolt över min lilla superstjärna!
Hade bara behövt byta tidningarna en gång idag och det var efter natten.

Dag 7:
Lilla Nova den vesslan smög in i badrummet när jag höll på att vika tvätt och snodde till sig lite kattbajs, så nu var magen ras igen *suck*
Hade glömt haka dörren så den stog öppen *bankar skallen i väggen*
Nästa promenad får jag se detta:
Min lilla älskade Nova hade blod i avföringen!!!
Ringde runt till varenda veterinär jag kunde komma på för att kuna åka på stört, men alla har sina förbannade telefontider
Enda akutvetten jag kan åka till på stört är Blå Stjärnan i Göteborg, 7 mils resa och vi har inget körkort nån av oss.
Men som tur var fick jag tag på min underbare goe ängel till veterinär, jag ska dit 17.45 på kvällen.
Han sa så länge hon dricker och inte blir uttorkad så kan du vänta tills ikväll.
Och hon är visserligen trött men ändå pigg, jagade en katt en liten stund efter vi kommit in.
Och hon kunde få lite tunn välling några gånger för vätskans skull men inget annat.
Hon såg ut som hon inte fått mat på veckor!!!
Alldeles insjunken, folk trodde väl jag svalt henne totalt!
Hoppades så på det inte är var fara, att det bara var denna kattbajsen hon fick i sig på förmiddagen och att ett litet blodkärl i ändtarmen som brustit pga av diarrén...
Frampå dagen blev det bättre, inte bra men ingen slemmig diarré i alla fall.
Äntligen var det dags för veterinärbesöket.
Hon var inte uttorkad och tyckte det var lite kul att komma in i butiken, pigg och glad och hälsade på en Jack Russelkille där och ville leka...
Spanade runt sen kurade hon ihop sig och sov mitt i allt väsen av folk och prassel.
Hon fick en spruta antibiotika och ska ha medicin i 3 dagar och sen Hills ID-foder i minst 3 veckor.
Den stackarn har fått inflammation i tarmen och han trodde att i och med att hon redan hade haft en dust med diarré så utlöste kattbajsätandet inflammationen, men troligen hade hon haft det redan när hon kom.
Men som han sa till henne:
-Det finns bättre mat än kattbajs att äta, vet du inte det?
Jag älskar hans humor och underbara sätt.
Så nu kan man pusta ut, det känns riktigt skönt.
Men vad jag ska lida med henne när jag ser hennes hunger...
Och hon väger fortfarande bara 9 kilo...

För övrigt så gick första veckan riktigt bra, full i bus och och ett härligt humör trots magbesvär och svält.
Inget deppande här inte av denna underbara levnadsglada tjej.

Men hon bytte sovplats, kunde ju inte för allt i världen missa ett mål mat!