Andra veckan

Dag 8
Natten gick bra, hon fick lite lite risavkok och drack sin näringslösning med glädje.
T om så hon hellre tog det än vatten...
En liten, liten hög kom på natten men inget blod i avföringen.
Pigg var hon, hälsade mig glatt god morgon och som vanligt efter lite puttande och gosande slängde hon sig på rygg:
-Klia mig på magen! och grymtade förnöjt.
Mat denna dag bestod av majsvälling, risavkok och vätskeersättning.
Frampå kvällen la jag i lite lite ris.
Men lika pigg och glad som vanligt, men det märktes att krafterna sinade snabbt, hon orkade inte lika mycket som hon brukade.
Men vad jag led av hennes hungriga blick, det sved i hjärtat på mig.
Att detta lilla gryn skulle få en sån hungrig start i livet hos oss hade jag aldrig kunnat tänka mig.

Dag 9
Lilla Nova började få lite fast föda här, överkokt ris och fisk som jag mixade med vatten till en puré.
Och hon fick 1 msk i timmen, men jisses vad svårt det var att motstå hennes bedjande blick om mer...
Och jag påbörjade medicineringen med Dihydrostreptomycinsulfat (DHS).
Jag var på Apoteket i stan efter veterinärbesöket igår men dom hade den inte utan jag får åka till Överby köpcentrum istället...
Ca 1 mil med buss...
Och det var för sent att lägga in en beställning på apoteket, det ska göras före kl 17!
Varför la dom ner Djurapoteket för???
Var ju så kanon att ha det, med personal som kunde djurmediciner och en massa annat.
Men Birgitta på Djurfarmacia hoppas på att få tillstånd att ha detta i sommar, hoppas verkligen att hon får det.
Är inget kul att behöva åka land och rike runt för att få tag i det man behöver juh...
Hade jag beställt den på Apoteket i stan hade jag inte fått den förrän imorgon och jag ville ju påbörja så snabbt som möjligt.
Den stackarn var rent ut sagt mager nu, skämdes när jag gick ut med henne för folk glor och det var inga snälla blickar man fick.
Tack och lov för hennes lurviga päls!
Men pigg och glad var hon, full fart emellanåt med katterna och leksakerna.
Och hennes uppfödare ringde idag.
Hon hade avmaskat med Axilur ca 10 dagar innan jag hämtade henne och blev förvånad över att hon hade haft mask.
Men då dom bor på landet och hundarna går mycket i skogarna runt omkring och äter viltavföring så behövs det ju inte mycket för att dom ska få mask igen.
Men tipsade henne om att använda Drontal comp istället då den tar bandmasken bättre.
Så hon skulle köpa det nästa gång hon var i stan.
Hon blev helt bestört när jag talade om Novas mage men kände sig lugn efter att hon förstått att jag har erfarenhet och bra kontakt med min veterinär.
Och pappans namn fick jag också, han heter Sammy.
Hon skulle försöka få bilder på honom och maila mig.
Dom hade lite kontakt efter det att han rymde och hittade mamma Stina.

Ofta låg hon ihopkurad i köket och sov, nån kunde ju komma ut och öppna ett kylskåp och det vill hon ju inte missa

Jetlag hade hon virat runt lillklon totalt, han kan inte vara riktigt bestämd mot henne, hon bara tittade på honom med tindrande ögon och viftande svans:
-Vad säger du husse, jag som är så söt
Mig lyssnade hon på direkt och har gjort detta från första dagen...
Fast å andra sidan är hon ju en hon, full i kvinnlig list

Dag 10
Nu märktes det att lilla Nova började piggna till.
Fick sova ca 2 timmar innan hon satte igång att jaga Gibson, en av katterna här och skälla som en tok...

Fast Gibson tyckte det är lika roligt, springer fram till henne och tittar på henne som om:
-Kom och ta mig om du kan, vänder på tassen och far iväg som en virvelvind med Nova efter
Jag får skaffa öronproppar här tänkte jag, låter som en hel flock hästar far fram över golven då Gibson inte är den som smyger precis...
Och sen Novas rultiga springande
Och så kommer hon med matskålen i munnen, mamsen, den är tom...
Hon ser för söt ut när hon gör så, tyvärr fick jag aldrig nåt foto på det för så fort hon såg mig med den där svarta saken framför näsan släppte hon skålen.

Men en bild när hon bär vattenskålen lyckades Jetlag smyga sig till i alla fall.

Och hon fick sitt första bad, det gillade hon inte och hennes lilla hjärta slog snabbt, men hon fann sig i det under lite protester.

Men hon hade gott stöd av katterna

Novas mage var rätt ok nu, men otroligt stresskänslig.
Så efter badet rasade magen igen...
Men hon växer och frodas, fått byta halsband till henne.

Så nu har hon ett rosa med strass

I tisdags vägde vi henne och hon hade gått upp 2,4 kilo på 8 dagar, så nu la hon äntligen på hullet.
Efter första veckan stog hon ju still på 9 kilo, såg ut som hon inte fått mat på veckor!
Och tuffare och tuffare blev hon också.
Lekte med en vuxen rottis, Ozzy igår som bor granne med oss.
I början var han väldigt farlig tills hon kom på att går hon emot honom och skäller så springer han.
Jisses vad som sprang och lekte.
Annars har hon ju varit så himla försiktig när hon mött hundar, nästintill rädd men ändå framåt.
Och hon backade inte längre när vi möter folk ute, kunde t om nosa på dom som stannar och hälsar på oss.
Och klorna är klippta, hon tyckte det var en kul lek
Jetlag satt med och jag klippte. hon ville bara leka så han tog hennes trasa (en handduk med knut på) som hon fick leka med istället för att bita mig i händerna.
Valptänder är ju sylvassa!
Jag hade ju väntat mig skrik och gråt så det var en glad överraskning verkligen.
Och snön som kom var jättekul!
Jisses vilka panterskutt hon tog emellanåt, borrade ner nosen och sniffade och fnös.
Även borstningen gick framåt här, Jetlag köpte en borste på Åhlens som hon accepterade så nu kunde vi borsta utan kamp.
Måste ju med tanke på hennes päls.

Dag 11
Här var det full fart hela dagen och det var så härligt att se att hon hela tiden var på gott humör och pigg även om det var korta stunder till en början.
Magen var väl sådär, hon lyckades snika till sig ur kattlådan igår igen
Men det blev inte flytande i alla fall denna gången så jag hoppades att det skulle rätta till sig helt snart.
Och så äntligen till Novas stora glädje kom Jonai, en av kattflickorna på att man kan ju leka med den där lurviga, vita saken dom 2-benta släpat hem




Dag 12

Alltså jag blev bara mer och mer kär i denna lilla jycke.
Hade ställt fram en stor vattenskål som hon inte ska lyckas bära iväg på när det är lite kvar på botten och hälla ut över golvet.
Då sätter hon tassen i och kollar om det går att flytta den på det viset istället
Och vi har gått en ny väg idag, behövdes inte mycket lock och pock så nu börjar hon känna sig säker ute även när det är mörkt.
Och hon och Gibson har himla kul här, leker tafatt för glatta livet!
Magen är ok, hon har börjat få lite större portioner nu och förhoppningsvis kan jag ge henne några få kulor med uppblött Hills I/D på söndag.
Och jag försöker få kort på när hon bär sin skål, men jag hinner aldrig
Så det var en lyckträff det Jetlag lyckades knäppa, men ville ju ha ett framifrån...

Och så vart vi på äventyr i "skogen", en liten dunge vi har här på området medans det fortfarande var ljust.
Det var spännande och hon gick lös hela tiden och hade järnkoll på oss 2-benta;)
Och så har vi klippt klor, det var tydligen roligt denna gången också tyckte hon och jag som hade väntat kamp, gnäll och gråt...
Men vi hjälptes åt, Jetlag satt med hennes trasa (en kökshandduk med knut på) då hon gärna ville busa och bitas så hon fick busa med den samtidigt.
Men det var inte lätt att hitta små vita klor i all den pälsen, men inte en pulpa gick åt *ler stolt*

Dag 13
Och Novas mage är på bättringsvägen igen efter ett litet bakslag.
Hon får Canikur igen då den andra pastan, Diarsyl eller vad den nu hette inte gjorde nån nytta för henne alls.
Och det lilla livet fyllde 16 veckor idag!
Och hon fick träffa 2 stycken beardisar.
I början var dom jätteläskiga, men efter en stund vågade hon sig fram och nosa på dom och båda två var jättesnälla mot henne.
Nu känner jag ju dessa hundar sen tidigare och visste att om var snälla och lugna.
Dom var mest nyfikna men när hon visade att hon tyckte att var läskigt vände dom om och sysselsatte sig med att nosa i närheten av henne istället och lät henne komma fram.
Hanen är till åren kommen, fyller 14, och bryr sig inte om nånting nästan, nöjd med att få lufsa runt och "läsa tidningen" och ingen av dom bryr sig direkt om andra hundar dom möter.
Det är ju hundar jag känner sen tidigare och som jag vet är lugna och snälla hon får träffa, mest för att vänja henne vid andra hundar och deras olika utseende.
Hon fick även träffa 2 stycken dvärgcollies, en på 12 och en på 2 år som bor tillsammans.
Läskigt värre tyckte Nova i början och när den yngsta gjorde lekinvit mot henne och tog ett skutt framåt så for hon iväg, illgråtandes.
Men jag stog på mig, lockade tillbaka henne och dom 3 fick mer eller mindre sköta sig själva.
Efter en stund tuffade Nova till sig och ville leka.
Så här var det mycket socialträning som gällde och hon hälsade faktiskt på deras husse också.
Och hon kunde möta folk nu utan att bli rädd, bara matte gick mellan henne och dom mötande så hon kan kika fram bakom mattes ben
Så det gick framåt med allt här, men när vi kom in efter varit ute 1½ timme så naturligtvis skulle hon lägga en hög på tidningen *suck*
På kvällen var det dags igen...
Hennes mage rasade totalt!

Dag 14
Visst blev jag orolig att inflammationen skulle blossa upp igen och vi skulle få starta om på ruta 1 med svält osv.
Men hon fick medicin igår kväll, sen körde jag det gamla knepet, potatismjöl och vatten och på morgonen hade det stoppat upp så hon var nästan helt bra i magen igen.
Och jag lyckades lyckats fånga hennes plaskande i vattenskålen på bild, dock inte lyckats när hon bär nån skål för så fort hon får se mig släpper hon den och tittar med oskyldig blick på mig.

-Jag har inte gjort nåt, fattar inte hur skålen hamnade här...
Och hon kom på att den nya vattenskålen var kanon att bada tassarna i

Första veckan

Dag 2 med valp:
På måndagen åkte vi ner till veterinären för besiktning, vaccinering och chippmärkning.
Åkte ner till en djurbutik där dom har drop in och min vette ett rum där han har sin praktik..
Det var väntetid så lilla Nova passade på att kolla läget, hälsa på andra valpar i kön osv.
Sen la hon sig och sov.
Väl inne hos vetten så fick hon sitt stick i nacken, pip och gråt en stund men det gick snabbt över.
Han hade 2 praktikanter med sig som kollade henne i öronen, kände på henne och gosade med henne.
Hon bara satt där på bordet och fann sig i det.
När dom var klara så sniffade hon i luften och kollade läget i rummet, hur cool som helst.
Sen kom andra sticket, chippet som skulle in.
Ännu mer gråt, det gjorde ont!
Men när det var klart så satt hon bara där och kikade en liten stund, la sig ner och kikade på praktikanterna och stensomnade på bordet!
Vetten sa att där har du en hund med mycket grundtrygghet i sig, sen kom piken...
-Du kan inte hålla dig ifrån vita hundar, eller hur?
-Men Mimmi var ju gul det sista, svarar jag.
-Men spets i henne också, sa han och plirade med ögonen.
Sen frågade han om jag hade nån vit katt kvar.
-Jojomen, Otto är kvar, svarade jag.
Och när han är borta sen då?
Då blir det en vit igen, svarade jag.
-Men så skaffar du en gubbe med nästan svart hår, ska inte han vara vit också?
Och ett jätteflin i hela ansiktet på honom.
Han är störtskön min vette, haft honom i över 20 år nu.
Han önskade mig lycka till med valpen och sa att bli nu inte hönsmamma bara, jag har bara telefontid 2 dagar/vecka och ett nytt flin.
Kommer sörja den dagen han väljer att lägga av som veterinär.
Det enda han anmärkte på var att hon är lite tunn och svullen över magen, troligen mask, men hon var sista valpen som blev såld och det kan ju vara så att dom andra var mer framåt vid mat osv.
Men hon åt som en häst så jag trodde hon snabbt skulle gå upp i vikt.
9 kilo vägde hon då.

Dag 3:
Hon började pipa sekunderna före hon sprang till handdukarna som låg på golven med tidningar under och satte sig.
Hon var van att sätta sig på trasmattor så jag bytte snabbt till gamla handdukar som jag hade i källaren.
"Bra att ha"-saker
Och hon fick en kompis, lilla yorkien Maja och en lurvig liten blandis som heter Algott.
Och så kom Inka, en Alaskan jag känt sen hon var valp, men hon var stor och läskig till en början, men när jag gosade med Inka så vågade hon nosa på henne där hon satt mellan mina ben.

Men jisses vad tuff hon var på avstånd, då skällde hon ut dom andra efter noter.

Men kom dom nära...
Illgråt och så sprang hon undan.
Men jag stog på mig och lockade på henne fast jag ställde mig en bit ifrån dom stora "bestarna" och då kommer hon efter en liten stund.
Sen vågade hon sig fram bara "mamma" var nära, det lilla grynet.
Idag på en av promenaderna kissade hon 3 gånger ute!
Och jisses vad beröm hon fick.
Sen när Jetlag var ute med henne bajade hon ute också!
Och sen när jag skulle göra i ordning hennes mat kom hon farande i hallen och jag följde efter och kollade vad hon hade för sig nu.
Jaga katt var min första tanke...
Men hon satte sig innanför dörren och bara tittade på mig och när jag frågade om hon ville ha mat sprang hon in i köket och satte sig på handduken jag har liggande (bytte ut mattan) och kissade.
Hon visade så tydligt vad hon ville och jag var sååå stolt!
Sen tittade hon på mig, fick sin mat och sen ut.
Och hon vet redan vad ordet mat betyder, då tindrar det i ögonen på henne.
Och sitt gosedjur älskar hon, den tar hon med sig nästan överallt och lägger sig med.

En jättesöt kanin med lååånga ben som är superskoj att ta tag i och skaka som jag köpte åt henne igår tillsammans med tuggben i hennes storlek.

Och attityd visade hon tidigt att hon hade minsann, det lilla grynet.
Rör INTE min kanin!

Och jag fick lära mig nåt nytt denna dag om mig själv...

Jag får kämpa med min hönsmammighet verkligen, får stå emot mig själv när det gäller att mjäka med henne, låta henne få sin vilja fram när hon "gråter" för att det är läskigt och drar, krumbuktar och skriker i kopplet.
Jag som INTE trodde jag kunde bli hönsmamma ens...

Och sen visade hon en sak till på kvällen
Hon tvättar nosen på mattan efter att hon ätit, den lilla pimpinetta damen sen putter hon över handduken med nosen där hon har kissat så "mamma" inte ser

Dag 4:
Fick en kommentar av en kompis som är instruktör i Stockholmsområdet när hon såg ett foto av henne:
Det jag känner när jag ser blicken är mer livserfarenhet än en valp vanligtvis har, lite sorg, men mycket förväntad eller önskad kärlek. Snälla matte, säg att jag duger, visst älskar du mig som jag är?? Jag gör ju allt för att vara dig till lags....

Och jag visste ju att uppfödaren inte lekt eller nåt sånt med valparna, det sa hon det sista hon sa till oss innan hon stängde dörren.
Men här fick hon så mycket gos hon ville nästan, och bara en massa komplimanger om hur söt hon är, hur underbar hon är osv.
Och då blir hon så glad, slickar oss i ansikte och viftar på svansen så man tror den ska gå av och hela hennes ansikte lyser som en supernova;)
Hon var SÅÅ duktig, gick på sina tidningar med handdukar på, började säga ifrån när det är dags, kom jättebra på inkallning och följer mig som en skugga även inne.
Tuggar inte på nåt utom sina saker och lös som en sol när vi pratade med henne.
På kvällen började hennes magproblem efter att ha varit skaplig under dagen...

Dag 5:
Fullt i avföring modell klet i hela köket på morgonen, hon har verkligen varit dålig i magen.
Kokte ris och vit fisk efter konstens alla regler, köpte morotspuré och gav henne lite och ofta och en liten klick a-fil på.

Men hon verkade inte lida av sin dåliga mage, vart full fart i nästan 4 timmar på raken...

Vart ute, jagat katter och ute igen.
En liten kvälls/nattdam verkar det vara...
Tempen tog jag under mycket fajt, skrik och gråt, men den låg på 38.7 så den var normal.
Och jag satt så fort jag hann och letade på Google, hittade massor med tips, b la en som hade fått sluta ge fil för hunden blev sämre.
Då sprakade det till bak i skallen på mig, uppfödaren sa ju faktiskt att hon blir dålig i magen om hon får för mycket mjölk.
Och lilla Nova stackarn, hon gick fram till matskålen, tittade på mig med bedjande ögon:
-Jag är hungrig matte.
Snacka om att jag fick stålsätta mig!
Och hon kom med matskålen i sin lilla mun för att riktigt demonstrera att den var tom...
Hon fick Canikur och hon har ju konstaterats bandmask så jag fick rusa till apoteket och köpa Drontal comp också, hade ju avmaskat med Banminth som inte tar den
Och låglaktos majsvälling inköptes, då jag misstänker att det är laktosen i filen hon inte tål.
Och på kvällen fick jag ge henne lite av dietmaten och lite välling om hon blev för tiggig.
Sent på kvällen var magen redan bättre.
Och jisses vad piggelin hon var, for runt som en virvelvind här inne och ute, bråttom bråttom.
Lekte för fullt med katterna så fort hon fick en chans.

Hon gillade inte regnet, det visade hon tydligt...
Satte sig under taket till trappen bredvid och jag fick locka en bra stund innan hon kom.
Tittade på mig som om:
-Och du tror jag går ut frivilligt när det regnar? Är du skogstokig, matte?

Dag 6:
Inatt hade hon lagt en hög, men det var bättre än igår.
Så jag började pusta ut.
Och det blir bättre och bättre hela tiden.
Kunde t om plocka upp när jag var ute med henne.
Och hon är såå duktig på att komma när jag ropar.

Men är det en hund eller fjällräv jag har?

Tänkte att hon skulle få fasta över natten för magens skull, men se det ville inte Nova.
Jetlag som är nattmänniska efter att ha jobbat natt i 25 år var vaken.
Då kommer lilla Nova tassandes med sin matskål och ställer den på golvet under mig och tittar bedjande på mig.
-Matte vakna, jag är hungrig
Så Jetlag gjorde i ordning välling till henne sen var hon nöjd.
Likadant gör hon med vattenskålarna (har 2 stycken i olika rum) om nån av dom är tom.
Spelar ingen roll om det finns vatten i en av dom, ingen får vara tom för det lilla livet

Och det går bättre och bättre att gå ut när det är mörkt, men lite gnyande är det men hon kommer fint när man lockar på henne.
Men hon var fortfarande lite reserverad mot mötande folk, dom är lite läskiga även om dom inte pratar med henne.
och så kom hon på att hon kan krypa under sängen för där får matte inte tag på henne om hon inte vill följa med ut
Men borsta är ingen hit alls, det är nåt hon bara hatar!
Och hon sa ifrån för första gången att hon ville ut och gör ifrån sig, denna gången sprang hon till dörren och pep tills jag kom
Jag var så stolt över min lilla superstjärna!
Hade bara behövt byta tidningarna en gång idag och det var efter natten.

Dag 7:
Lilla Nova den vesslan smög in i badrummet när jag höll på att vika tvätt och snodde till sig lite kattbajs, så nu var magen ras igen *suck*
Hade glömt haka dörren så den stog öppen *bankar skallen i väggen*
Nästa promenad får jag se detta:
Min lilla älskade Nova hade blod i avföringen!!!
Ringde runt till varenda veterinär jag kunde komma på för att kuna åka på stört, men alla har sina förbannade telefontider
Enda akutvetten jag kan åka till på stört är Blå Stjärnan i Göteborg, 7 mils resa och vi har inget körkort nån av oss.
Men som tur var fick jag tag på min underbare goe ängel till veterinär, jag ska dit 17.45 på kvällen.
Han sa så länge hon dricker och inte blir uttorkad så kan du vänta tills ikväll.
Och hon är visserligen trött men ändå pigg, jagade en katt en liten stund efter vi kommit in.
Och hon kunde få lite tunn välling några gånger för vätskans skull men inget annat.
Hon såg ut som hon inte fått mat på veckor!!!
Alldeles insjunken, folk trodde väl jag svalt henne totalt!
Hoppades så på det inte är var fara, att det bara var denna kattbajsen hon fick i sig på förmiddagen och att ett litet blodkärl i ändtarmen som brustit pga av diarrén...
Frampå dagen blev det bättre, inte bra men ingen slemmig diarré i alla fall.
Äntligen var det dags för veterinärbesöket.
Hon var inte uttorkad och tyckte det var lite kul att komma in i butiken, pigg och glad och hälsade på en Jack Russelkille där och ville leka...
Spanade runt sen kurade hon ihop sig och sov mitt i allt väsen av folk och prassel.
Hon fick en spruta antibiotika och ska ha medicin i 3 dagar och sen Hills ID-foder i minst 3 veckor.
Den stackarn har fått inflammation i tarmen och han trodde att i och med att hon redan hade haft en dust med diarré så utlöste kattbajsätandet inflammationen, men troligen hade hon haft det redan när hon kom.
Men som han sa till henne:
-Det finns bättre mat än kattbajs att äta, vet du inte det?
Jag älskar hans humor och underbara sätt.
Så nu kan man pusta ut, det känns riktigt skönt.
Men vad jag ska lida med henne när jag ser hennes hunger...
Och hon väger fortfarande bara 9 kilo...

För övrigt så gick första veckan riktigt bra, full i bus och och ett härligt humör trots magbesvär och svält.
Inget deppande här inte av denna underbara levnadsglada tjej.

Men hon bytte sovplats, kunde ju inte för allt i världen missa ett mål mat!

Det hela började med

Såg en annons på Blocket samma dag den kommit ut.
Vi hade bestämt oss för att skaffa hund igen eftersom vår fosterhund Nuzzy tyvärr inte var kvar, hans historia kan ni läsa om här:
nuzzybloggen
Det kändes tomt och jag hade ju levt ihop med en annan underbar hund, Madame Mimmi i 14 år innan:



och kände att det var dags för en ny livskamrat.
Jag kollade dagligen annonser på olika sidor, en del var inte alls intressanta, andra lite intressanta, la till dom i favoriter, ringde på en del och så av en slump kollade jag på Blocket fast jag inte hade tänkt detta denna dag.
Jetlag var iväg och repade med bandet, jag var ensam hemma och hade inget att göra.
Där fanns HON!

Annonsbilden:

Efter att ha kollat på så många söta valpar, många vill-ha-annonser så skrek jag bara rakt ut:
MIN HUUUND!
Pratade med en kompis samtidigt på MSN, hon bara skrattade åt mig.
Jisses, vad jag skakade av upphetsning eller vad det nu var, fick för mig att springa till affären och köpa cigg innan jag ringde och allt för att dra ut på tiden så jag hann lugna ner mig.
Men jag ringde i alla fall, detta var på tisdagen den 13:e januari.
Fick prata med en väldigt trevlig tjej, Alexandra och överöste henne med frågor och fick lika många tillbaka.
Allt lät superseriöst och hon sa att det var en tjuvparning, en samojedkille hade rymt till hennes vita schäfertik och dom hade haft en liten kärleksstund som resulterade i 4 valpar.
2 av dom var redan sålda, men så hade hon blivit sjuk så hon hade inte satt ut annons förrän nu då dom var 13 veckor gamla.
Och det hördes på henne, hon var så hes att hon knappt kunde prata.
Jag sa att jag får prata med min sambo först men återkommer imorgon.
Jetlag kom hem, fick se bilden, gick iväg en stund, kom tillbaka och sa bara ja, det är våran hund.
Resten av kvällen ägnade jag åt att läsa på om Samojeden, en för mig ny ras.
På onsdagen ringde jag igen, frågade vilken hund det var på bilden och hon sa tiken, Tessie.
Vi bestämde att vi skulle komma upp på fredagen och kika, dom skulle hämta oss vid tågstationen.
Men på torsdagen ringde hon, deras bil hade gått sönder så dom kunde inte.
Ok, jag skulle försöka fixa nån som körde istället.
Framför allt skulle det vara lättare att ta den eventuella valpen i bil hem istället för tåg och buss.
Men det kunde inte bli på lördagen, då skulle hon ha kalas för sin kille som fyllde år så vi bestämde söndagen och att vi skulle ha tiken.
Jag fick en god vän att ställa upp och köra och jisses, det var tur vi hade skrivit ut vägbeskrivning.
Annars hade vi aldrig hittat till Tvärred, utanför Borås.
Väl där så trodde vi att vi kommit fel, en smal grusväg som ledde ner till en klunga hus utan märkning på.
Så jag tänkte att jag knackar på där det lyser och frågar om vi är rätt och i annat fall efter vägen.
Det var ingen tvekan, en smal, mörkhårig tjej öppnar och bakom henne står 2 vita hundar, en enormt stor långhårig schäfer och en lite mindre, lite släthårigare.
Vi bjuds in i ett litet men trivsamt kök, märktes att huset verkade gammalt.

På golvet ligger hon, vår lila tjej på en trasmatta och tittar på oss med sömniga ögon.

Men så reser hon på sig och kommer nyfiket men försiktigt fram.

I köket finns denna lilla tjejen och 3 stora hundar, mamma Stina, morfar Boris och en yngre vit herdehund som verkar skygg.
När jag frågar avd det är för hund så säger Alexandra att det är en vit herdehund som hon importerat från Tjeckien ganska nyligen.
Vi pratar en stund, Stefan (vår chaufför) och Jetlag gosar för det vilda med valpen och jag får morfar Boris som pockar på uppmärksamhet och gos hela tiden.

Han var den största schäfer jag sett i mitt liv!

Efter en stund är även mamma Stina sugen på lite gos.

Och morfar Boris pockar på mer uppmärksamhet hos Jetlag istället.

Här är en bättre bild på dom, från Lilltass ägare som var där när det var sommar.

Sen kunde inte Jetlag hålla sig, han var ju tvungen att plocka upp detta lilla underverk
vi var där för att kolla på.

Allt såg helt ok ut, det syntes att det funnits valpar i köket men inte så skitigt att jag reagerade nåt nämnvärt.
När vi skulle åka frågade jag vilken mat hon fått så jag kunde köpa samma.
Då tar hon fram en påse Friskies Junior, häller över lite i en burk till katten och ger mig resten.
Till detta hade hon fått Dogevit vitaminer, lite köttfärs och fil.
Jaja, tänkte jag, hon var väl inte så kunnig i näringslära och såg ju inte ut att ha sådär jättegott ställt.
Vi betalar valpen, får inget kvitto utan när hon fått pengarna så vänder hon ryggen åt oss.
Men sen var hon tvungen att hålla tillbaka hundarna när vi skulle gå ut, då kommer den vita herdehunden fram och vill ha lite gos med bedjande blick.
Nu så här i efterhand så förstår jag hans blick bättre:
-Ta mig härifrån!
Och morfar Boris skulle jag med lätthet tagit med mig, jag föll pladask för denne jätte.

Resan hem gick jättebra, vi stannde en gång på vägen och tog ut henne.

Men alla bilar och konstiga ljud var läskiga så hon kissade ingenting.
Väl hemma gick vi en liten sväng på gräsmattan.
När vi släppte in henne här var hon bara nyfiken på katterna, gick husesyn, drack vatten, gick ett varv till och sen åt hon mat.
Gjorde ett kissande på köksmattan, sen la hon sig och sov.
Men när hon vaknade verkade det som hon inte riktigt visste var hon var, då tjöt hon lite men det räckte vi pratade med henne så viftade hon på svansen.
Och hon har valt dörrmattan till sovplats av nån anledning...
Och köksmattan till kiss & bajsställe.
Tur det är en plastmatta...
Uppfödaren hade inga tidningar ute på golven, hon hade gamla trasmattor istället så nu fick jag lära om henne att gå på tidning.
Men det gick inte så jag rotade fram gamla handdukar och la på tidningarna, det gick kanon.
Första rundan ute när det var ljust var allt jättespännande.
Och hon var SÅÅÅ duktig.
Trasslade in ena tassen i kopplet, hon gick några steg och när jag skulle hjälpa henne loss lyfte hon själv på tassen och tittade på mig:
-Detta klarar jag själv mamma, stor flicka och så struttade hon iväg igen :D
Kunde fortfarande inte riktigt fatta att vi blivit med valp ;D

Rotade fram en gammal hundkorg jag hade sparat, men den var så stor till henne att jag fick bädda med ett täcke åt henne i den, och det gillade hon.

Och tuggpinnar hade jag inhandlat, det var gott att gnaga på.